Älskade värme -> Hatade mörker

Nu är jag hemma igen. Om jag hade fått bestämma hade vi kunnat stanna några dagar till, och det tyckte vi nog allihopa! Iaf så hade vi perrans väder hela tiden, stor sol och ca 25-30 grader varmt! Jag har haft det bra och se på min fövåning när även Elins familj skulle bo på Parque Cristóbal. Därmed hade vi diverse olika upptåg att göra. Var sjukt skönt att bara gå runt i bikini överallt och umgås lite med brunbrända magrutetyskar (tror inte elin hade något emot det heller om jag ska vara ärlig) hehe...jaa, hur som helst var det jättebra alltihopa och maten var god och allt var på tyska nästan. BAADINGOO var lite rolig också, en jättelurvig gigantisk badingomaskot som kom lite då och då. Var lite kul när vi fick hitta på orden själv, tyska språket utvecklades om man säger så! Nja, lite bittert att vara tillbaka i Sverige igen måste jag säga.  Dessutom saknar jag glassen i all inclusivebaren...

Igår var det tjejkväll hos Agnes, vi utökas under lovet. Haha. Kul att Jennie kunde vara med för en gångs skull när hon var hemma från Ö-vik :) Men en sorglig grej var ju att det var sista gången på väldigt länge som Julia var med...det är så skönt med dessa tjejer, allt är som det brukar: Natta(och jag) skriker i läskiga filmer, Carro vill veta Julias hemligheter på mobilen och Sofia har blivit halvdöv av alltihopa! Agnes tycker vi är puckade och Jennie skrattar. Tur jag har er alltså!

OCH detta är ett stort och, jag känner mig helt deppig bara. Trots allt roligt. Nästan, nej inte riktigt men nästan lika deppig som Waller har varit. Det är jobbigt. På riktigt. Nu känner man bara hur mycket skolarbete man har att göra. Dessutom är jag och jag veeeeeeeet att jag äre. Jag är svartsjuk. Varför har jag den förmågan?! Som gör att jag bara vill slita upp telefonen och skrika att vad fan håller du på med?! Eller ännu hellre bara skrika rätt upp i ansiktet. Sen hoppas jag att det bara är inbillning. Jag menar jag gör värre saker själv, det gör jag verkligen! Som jag tänker att äh, det är väl inte så farligt. Men om det hade varit mot mig det hade gjorts hade jag gråtit en timme och velat begrava mig själv. Joho du, jag är elak. Men utan att det märks oftast. Fast samtidigt är jag ju lojal, ja mot mina vänner alltså! Om jag bara kunde gå med alla i koppel eller ha kontroll över alla hela tiden så jag visste att ingen gör något som kan såra mig eller göra sånt jag inte vill att de ska göra eller vara med dem jag inte tycker om. DÅ hade jag varit riktigt nöjd. Jag behöver ha kontroll över allt och alla. Tack! Jag saknar Alice, så otroligt mycket. Hoppas det inte dröjer så länge innan vi ses -v-


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback